amandadrotz

Jante, den jäveln, kanske har ett finger med i spelet och när vi åker utomlands rinner han av oss precis så lätt som solbrännan gör påväg tillbaka hem till Sverige?!

När jag var borta så upptäckte jag en helt annan öppen och alldeles underbar mentalitet hos amerikanerna. Där var det inte fy skam att vilja bli något bra eller faktiskt erkänna eller visa man va bra eller hade mycket pengar. Det var inte heller skam att uppmuntra andra människor till precis samma sak, berömma eller helt enkelt bara prata med okända människor(även i nyktert tillstånd). Jag försöker för allt i världen att ta med mig det här hem och sprida vidare detta!

Vad jag också märkte var att alla svenskar jag träffade var att vi är ju också såhär, i New York. Är det så att alla med den mentaliteten flyr lilla landet lagom eller förändras vi när vi åker utomlands? Och vafan då för?

Det spelar ingen roll var i världen jag varit så känns det som om svenskarna inte alls har några problem att snacka med varandra eller andra främlingar från ett annat land.

Så, summan av kardemumman. Vilka är svennarna? Öppna utomlands och stängda i Sverige? Eller Öppna i Sverige men vågar inte öppna oss förrän vi är utanför landets gränser! Skärpning i alla fall.